Gästgivare. Blev högst 84 år.
1605 Siknäs 1, Nederkalix, Norrbottens län.
gw.geneanet.org/tnilsson67?lang=sv&pz=tomas+richard&nz=nilsson&p=jakob&n=eriksson&oc=1
1689-06-15 Siknäs 1, Nederkalix, Norrbottens län. [1]
gw.geneanet.org/tnilsson67?lang=sv&pz=tomas+richard&nz=nilsson&p=jakob&n=eriksson&oc=1
1689 finns inte i DB
gw.geneanet.org/tnilsson67?lang=sv&pz=tomas+richard&nz=nilsson&p=jakob&n=eriksson&oc=1
Gift med Anna ? †1671
Barn:
* Gölin †1666
* Erik Jakobsson ca 1628-1716
* Ingrid Jakobsdotter /1630-1697
* Måns Jakobsson 1632-1720
______________________________________________________________________
Anteckningar om personen
[2]:
1632 - 69 ägde han faderns hemman Siknäs nr 1 Bäcknäset (senare Rönnbäck nr 4:12), Nederkalix sn, som 1701 var på 7/24 mantal.
1641 - 44 lejde Jakob Eriksson (han?) en soldat Erik Olofsson, som nämndes i Siknäs i roteringslängd 1640 och var hemma 1642, men 1645 dött i Kyll eller Holsten.
[1]:
1642 bodde han med hustru och 2 döttrar på Siknäs nr 1, Nederkalix sn.
[2]:
1660-03-04 dog "gamla Brita" (släkt?) hos honom.
[2]:
1665-06 kärade Töreborna till Siknäsborna om ett förland, som de pläga föra sina får på. Eftersom Siknäsborna har i en lång tid possiderat samma holme, beslöts att Töreborna skall skaffa sig bättre besked om holmen eller förlandet är dem tillhörigt. Länsman Carl Pedersson skall besiktiga vilka holmen med rätta tillhör.
[2]:
1668-02 var det tvist emellan Jacob Eriksson (han) och Erik Larsson (nära släkt?) i Siknäs med deras grannar om en äng, som de båda sig mena tillhörig vara, varemot de andra grannarna neka. Varom tidigare är dömt 1667-03-17 att, såframt kan bevisas samma äng vara deras urminnes hävd eller fastebrev ågivit, skall de behålla ängen. Beslöts ytterligare att, såframt de andra grannarna kunna med skäl bevisa ängen höra hela byn till, skall hela byn den behålla.
[2]:
1668-02 begärde Siknäsboma någon gode man som skulle skifta ägorna dem emellan i tä och näs i Siknäs, som och skifta var ens ägor efter ör och örtugar och blev dit nämnda länsman Jöns Pedersson och Jöns Hansson i Innanbäcken.
[2]:
1668-11 kärade Siknäsborna till sina grannar Jacob Ersson (han) och Erik Larsson (nära släkt?) om en äng de förmena komma hela byn till, varom tillförne är dom ågivit 1667-03-17, att om Jacob Ersson och Erik Larsson kunde uppvisa sig därsammastädes ha något arv eller gammal hävd, skulle de få den behålla. Är för den skull dit nämnda goda män av nämnden, nämligen länsman, Nils Hansson (XI:1249), Innanbäcken och Jöns Pädersson (XII:331) i Rolfs. De har besiktigat dess beskaffenhet och rannsakat och befunnit att Jacob Erssons (han) och Erik Larssons förfader för över 60 år sedan, efter dom denna äng ärvt och brukat har. Alltså beslöts att Jacob Ersson och Erik Larsson skall behålla och bruka bemälte äng, för de andra grannarna alldeles oklandrat.
[2]:
1670-12 var Siknäsboma i stor oenighet sinsemellan om skog och fiskevatten, varför på deras begäran blev efterskrivna dit nämnda på en rannsakning och syn dem emellan, nämligen befallningsman Sigfrid Pedersson, Oluf Nilsson i Töre, Nils Nilsson i Birielsbyn, Oluf Pedersson på Heden, Jöns Carlsson i Grelsbyn, Nils Jacobsson i Kamblunge och Carl Pedersson i Vånafiärden.
1673-03 besvärade Siknäs- och Töreborna sig högeligen över Jämtö- och Vitåboma från Råneå socken, att de skall tillfoga dem stort intrång och förfång med vildrenars jagande och fällande på deras skattägor. Anhållandes att sådant kunde dem förbjudet bli. Slikt egenvilligt jagande på andra byamäns skog och mark strävar emot Sveriges lag, samt Kunglig Majt:s, av trycket utgångna, jaktordning. Därför blev bemälte Råneåbor härvid allvarligen tillsagda och förmanade med sådant framdeles avstå. I vidrigt fall har dessa klagande makt och tillstånd, när de dem på sina ägor träffa kunna, efter lag att taga av dem kläder, bössor och annat, till vedermäle och sedan med tinget därför anklaga och tillbörligen plikta låta. Samma villkor vara dem och efterlåtet-att bruka när Råneåbomas boskap komma in på deras ängar och där skada göra.
1676-11 kändes 3 Siknäsbor pliktiga för en utköpt sågkvam, efter deras obligation från 1674-05-02, att betala 150 daler kopparmynt eller 50 daler vardera, havandes sig förbehållet att söka sina medintressenter igen bäst de gitta, men där de har något antingen därpå betalat eller eljest något att invända, så skall de innan 3:e dag Jul med befallningsman likvidera och klarera.
1678-08 tillfrågade landshövdingen tillfrågade nämnden och tingslaget om något laxfiskebruk finnas i Siknäs eller annorstädes, som icke tillförne är skattlagt, utan borde läggas Storöboma till hjälp i laxtaxan, eftersom deras laxbruk är fördärvade och öde. Vartill de svarade nej och att Siknäsboma är taxerade för 2 lb lax, vilken de ofta måste köpa, oansett Siknäsbornas holmar är dessutom taxerade for 4 lb torrsik.
[2]:
1678 var han gästgivare.
[2]:
Gästgiveriet var en lokal vid allmän landsväg, där enligt myndigheternas anvisning, resanden tillhandahölls hus- och stallrum, servering, samt skjuts mot en fastställd taxa. Att organisera härbärgering av resanden har alltid setts som ett statligt ansvar. Den första förordningen kom 1442, men ordnat gästgiveri tillkom först 1649. Gästgivare skulle finnas på varannan mil.
Under början av 1600-talet sköttes inkvartering av resande i regel av länsmännen eller kyrkoherdarna.
[3]:
Gästgiverier inrättades med all sannolikhet inte i Norrbotten förrän flera årtionden in på 1600-talet. Den först kände gästgivaren i Norrbotten var en bonde i Storön. Denne uppges ha varit av de resande till sjöss "så Kronans tjänare, som andra vägfarande folk, med omak och gästning mycket överbelastad", emedan han bodde så till att bistånd från andra kalixbor svårligen kunde erhållas. Fär att han skulle vara så mycket villigare att biträda de resande, beviljades han 1639 vissa friheter av landshövdingen.
Gästgiverierna vid sjöleden Luleå - Torneå fanns kvar till omkring 1690.
Vid 1650-talets början, möjligen något tidigare, fanns gästgivaregårdar även längs kustlandsvägen. Där erhölls mat, husrum och skjuts åt resande. Gästgivaren skulle tillhandahålls ett visst antal hästar. När dennes hästar blev upptagna blev allmogen skyldig att hjälpa till genom att, som det hette, "ligga i hållet". Det innebar för Kalixsocknarnas del under 1730-talets första hälft att varje rök (matlag), som inte av någon speciell anledning (t.ex. postföring) åtnjöt befrielse, hade att under 10 dygn årligen ställa häst och karl till förfogande vid kustlandsvägens gästgiverier. På så sätt fanns, förutom gästgiveriernas hästar, alltid ytterligare 2 hästar till de resandes förfogande. Ytterligare hästar kunde rekvireras från de bönder som bodde i närheten av gästgiverierna och de var s.k. reservskjuts.
Gästgivargårdarnas antal och placering har skiftat. Vid allmänna landsvägen fanns omkring 1680 gästgivargårdar i Töre, Stråkanäs och Sangis, samt vid vintervägarna i Storön och Siknäs.
1736 fanns vintertid gästgivargårdar i Börjelsbyn och Vånafjärden.
Abraham Hülphers nämner i sin resebeskrivning, utgiven 1780, att gästgivargårdar fanns i Töre, Månsbyn, Grytnäs, Lantjärv och Sangis.
[2]:
Bynamnets efterled "näs" betyder udde.
Siknäs är beläget 5 mil ifrån kyrkan söderut.
Byn hade 8 gårdar. Några tidsperioder före 1636 redovisas 9 gårdar,
1543 - 46 var ägoinnehavet på 183 skälsland, fördelade på 114 skälsland åker, 52 skälsland äng och 17 skälsland övrigt.
1547 - 56 redovisas 243 öresland.
1559 redovisas 251 öresland.
1562 - 1606 redovisas 266 öresland.
1607 upptar jordeboken 38 spannland 3 skälsland, samt 1 spannland 2 skälsland i linda.
1647 anges i geometriska jordebokenatt byn hade 9 hemman, varav 2 öde, utsädet var 17 5/8-dels tunnor och höskörden 314 lass. Till denna by är god lägenhet med timmerskog, mulbete och gott fiskeri, god åker, någorlunda behållen för köld, mestadels sandjord och starrvallängar.
1667 var byns totala mantal på 2 7/48-dels, enl Pellijeff.
1695 hade byn god åker, medelmåttiga ängar, god skog, svagt mulbete, gott notfiske och litet laxfiske.
[1] KALIX-nytt nr 1 - 1989 (Bernt Öberg, fr. mtl 1642)
[2] Leif Boström:"Nederkalix sockens familjer 1539 - 1739"
[3] KALIXforskarNYTT nr 3 - 2000 (Birger Nyström)
Källor
Födelse, död: Leif Boström:"Nederkalix sockens familjer 1539-1739"