Gästgivare. Blev ca 96 år.
omkring 1620 Siknäs 1, Nederkalix, Norrbottens län. [1]
Db 1716-03-17 "96 år"
1716-03-17 Siknäs 1, Nederkalix, Norrbottens län. [2]
"96 år"
gw.geneanet.org/tnilsson67?lang=sv&pz=tomas+richard&nz=nilsson&p=erik&n=jakobsson&oc=7
Gift omkring 1656 med Brita Jönsdotter /1637-1697
Barn:
* Anna 1656-/1714
* Elin 1659-1735
* Lars 1660/-
* Jakob 1661-1734
* Karin 1664-
* Brita 1666-1667
* Brita 1667-1668
* Kerstin f.1669 †1672-03-24
* Jöns f.1670 †1671-03-31
* Sara 1672-1740
* Erik f.1673 †1674-05-24
* Johannes f.1676 †1676-04-15
_________________________________________________________________________
Anteckningar om personen
[1]:
1670-12 var Siknäsboma i stor oenighet sinsemellan om skog och fiskevatten, varför på deras begäran blev efterskrivna dit nämnda på en rannsakning och syn dem emellan, nämligen befallningsman Sigfrid Pedersson, Oluf Nilsson i Töre, Nils Nilsson i Birielsbyn, Oluf Pedersson på Heden, Jöns Carlsson i Grelsbyn, Nils Jacobsson i Kamblunge och Carl Pedersson i Vånafiärden.
[1]:
1671 - 86 ägde han faderns hemman Siknäs nr 1 Bäcknäset (senare Rönnbäck nr 4:12), Nederkalix sn, som 1701 var på 7/24 mantal.
[1]:
1673-03 besvärade Siknäs- och Töreborna sig högeligen över Jämtö- och Vitåboma från Råneå socken, att de skall tillfoga dem stort intrång och förfång med vildrenars jagande och fällande på deras skattägor. Anhållandes att sådant kunde dem förbjudet bli. Slikt egenvilligt jagande på andra byamäns skog och mark strävar emot Sveriges lag, samt Kunglig Majt:s, av trycket utgångna, jaktordning. Därför blev bemälte Råneåbor härvid allvarligen tillsagda och förmanade med sådant framdeles avstå. I vidrigt fall har dessa klagande makt och tillstånd, när de dem på sina ägor träffa kunna, efter lag att taga av dem kläder, bössor och annat, till vedermäle och sedan med tinget därför anklaga och tillbörligen plikta låta. Samma villkor vara dem och efterlåtet-att bruka när Råneåbomas boskap komma in på deras ängar och där skada göra.
[1]:
1673-11 beviljade Erik Jacobsson (han) i Siknäs tolvman Olof Nilsson (X:801) i Töre att besiktiga den sjö- eller vinterväg, som Erik föregiver sin granne Nils Nilsson (släkting) har gjort över hans ägor, och förnimma om Erik tager någon skada därav, som han klagar, på vilket fall Nils bör honom sådant ersätta och giva honom så mycket jord av sina ägor igen, behållandes sedan samma väg till sjön, den han föregiver sig av gammalt brukat.
1673-11, alldenstund Erik Jacobsson (han) i Siknäs edligen befriade sig att han icke hade slagit Nils Nilssons, sin grannes och släktinges, dotter, ej heller honom Nils sparkat i sin lada, som nu klagas att Nils med sin hustru honom beskyller. Därför blir han för deras åtal i detta mål alldeles frikallad, men i deras tvist om ett ladubyte förordnades tolvman Olof Nilsson (X:801) i Töre därom undersöka på plats och dem emellan jämka.
1673-11 dömdes och pålades Anders Israelsson och Henrik Olofsson i Böleå (Törböle) att betala till Erik Jacobsson (han) i Siknäs för en färsk lax som de tillstå och bekänna sig till kokfisk av hans nät olovandes tagit för 3 år sedan (dvs ca 1670). 3 mark silvermynt tillhopa efter kap 25 Vejggärningabalken.
1675-02-08, hade han, enl. mtl, 1 hustru, 2 döttrar, 1 allmosehjon (modern) och (enl [1]:s uppskattning från andra källor) 3 barn under 15 år.
1675-02, i den tvist som Erik Jacobsson och Henrik Olofsson (XI:1077) i Siknäs har emot sina andra grannar som intressera i sågkvamen, vilken deras ovanför belägna åker skall med vattens överflödande skada göra, förordnades Olof Nilsson (X:801) i Töre och Erik Olofsson (XI:21) i Ryssbält till att förnimma, icke allenast om själva skadan, utan också om icke den i kvarnen intresserade kunna ha någon annan jämngod åkerjord på annat ställe att giva de andra partema, emot dem som av vattnet överflödar.
1676-11 dömdes Erik Jacobsson (han) i Siknäs giva sin granne Erik Larsson (faderns kusin?) 3 famnar hö, som tolvman Olof Nilsson (X:801) i Töre bevittnade honom åverkat in på Erik Larssons ängesteg. Det intygades skett av ovetenhet, eftersom råmärken var ej så just utmärkta, som ängestegen löpte till skogs.
[1]:
1676-11 kändes 3 Siknäsbor pliktiga för en utköpt sågkvam, efter deras obligation från 1674-05-02, att betala 150 daler kopparmynt eller 50 daler vardera, havandes sig förbehållet att söka sina medintressenter igen bäst de gitta, men där de har något antingen därpå betalat eller eljest något att invända, så skall de innan 3:e dag Jul med befallningsman likvidera och klarera.
[1]:
1678-02 lejde Erik Jakobsson (han?) i Siknäs Erik Olofsson (Andersson) Lillsik (möjligen från Törböle nr 1, d.1679-03 vid Ripa vid Åhus) som soldat.
[1]:
1678-08 tillfrågade landshövdingen tillfrågade nämnden och tingslaget om något laxfiskebruk finnas i Siknäs eller annorstädes, som icke tillförne är skattlagt, utan borde läggas Storöboma till hjälp i laxtaxan, eftersom deras laxbruk är fördärvade och öde. Vartill de svarade nej och att Siknäsboma är taxerade för 2 lb lax, vilken de ofta måste köpa, oansett Siknäsbornas holmar är dessutom taxerade for 4 lb torrsik.
[1]:
1679-12 i tvisten emellan Per Josefsson (X:337) i Pålänge och Erik Jacobsson (han) i Siknäs, angående en råning, som Erik skall för någon tid sedan intagit av hans skog och vela sig allt framgent tillägna, beslutades för denna gång sålunda: att emedan Erik Jacobsson (han) beropar sig på gammal hävd, därför förordnades tolvmännen Erik Olofsson (XI:21) i Ryssbält och Nils (Abrahamsson, XI:25) i Innanbäcken denna tvist i ögonsyn taga och förnimma hur stor den gamla råningen skall vara, vilken Erik Jacobsson (han) klanderlöst får behålla, men allt vad som av honom dessutom kan uppröjt vara, det skall Erik med sitt arvodes förlust Per Josefsson (X:337) avträda.
[1]:
1680-12 enhälligen tillstod och bekände nämnden, med hela tingslaget, att icke allenast Kronans befallningsman hade offentligen i sockenstugan tillsagt, samt allmogen oundvikligen att vara endräkteligen tillstädes och hjälpa till att underhålla och sedan framforsla landets hemkomna krigsfolk, utan och länsmannen därom sedermera budkavle omkringsänt, men en stor del sådant inte aktat eller tillstädes kommit, utan den andra allmogen därigenom måst större besvär och kostnad utstå än dem med rätta borde, varav de göras otåliga, anhållandes att de motvilliga och olydiga för sådan tredska behörigen straffas måtte, varför hade häradsrätten väl fog och orsak de brottsliga med ansenligt straff och böter belägga, dock för deras avbön, fattigdom och eljest andra förebragta entskyllningar, förskonas de denna gång med sina 3 mark silvermynt böter vardera. Nämligen av Övermorjärv David Jönsson, Per Stensson (XII:1399), Hans Henriksson (g m dotter t XIII;1537), Elias Jönsson (XII:39), Olof Mårtensson, Grels Persson och Markus Mickelsson, av Yttermorjärv, hustru Barbro, Nils Andersson, Gamle Nils Andersson, Lars Ersson (XI:1491 ?), Johan Persson, Nils Mickelsson (X:257), Jöns Ersson (XII:275 ?) och Per Larsson (g.m dotter t XI:1491 ?). Bondersbyn, Per Johansson (X:79 ?) och Jöns Carlsson (X:349). Töre, Simon Olofsson (g.m dotter t XIII:711) och hustru Elisabeta. Sangis, Grels Turesson (XI:569), Lars Persson (son t XII:2552 ?), hustru Elin och hustru Kerstin. Siknäs, Erik Jacobsson (han), unge Nils Olofsson, gamle Nils och Henrik Olofsson (XII:287), görandes tillsammans 81 mark eller 20 1/4 daler silvermynt till treskiftes. De som varit både stämda och eljest åtskilliga resor tillsagda att infinna sig med mat och skjuts till det hemkomna krigsfolkets durchmarsch, fälldes alltså i december för olydnad till sin 3 mark vardera.
[1]:
1681-07 emellan hustru Marieta (hustru t XI:1077 ?) i Siknäs och hennes granne Erik Jacobsson (han) har en tvist uppkommit, orsakad av löst skvaller och tal, deras barn och folk emellan, som sedan i okvädningsord utbrutit har, dock icke varandes av något straffbart värde, utan de blev nu för rätta vänner och väl förlikade. Därför satte rätten dem emellan 40 marks vite, av den ovägerligen att utgivas, som den andra i någon måtta med ord eller gärningar framdeles förorättar eller förolämpar.
1682-02 angav soldaten Erik Persson i Sören att han, dessutom skall haft olovligt umgänge och sammanlag med gästgivarens Erik Jacobssons (han) dotter i Siknäs, Anna Eriksdotter ...
1684-03 erkändes Erik Jacobssons (han) syster i Siknäs, hustru Ingrid i Töreå [nr 4?], pliktig att betala 2 års resterande djäknepenningar för sitt hemman, som är efter Kungliga Majt:s taxa 5 daler, vilken Erik Jacobsson (han) är anförtrodd att infordra av sina bylagare.
1684-03 belangande Erik Jacobssons (han) i Siknäs käromål till Erik Eriksson (bror t X:77) i Töreå angående utspritt tal och rykte att ha belägrat hans dotter Karin (dottern), vilket han (han) skall uppenbarat sedan hans broder David (X:77) begynte fria till henne, säjandes sig ingalunda vela att brodern (bror t X:77) skull henne äkta, efter han (bror t X:77) tillförne varit henne så när, så emedan Erik Ersson (bror t X:77) nu alldeles nekar sig henne någon oärlighet tillagt, ej heller sammanlag tillhopa haft, utan detta i skämtvis talat, när han förnam sin broders (X:77) intention om frieriet, varandes själv (bror t X:77) sinnad henne till äkta begära och därför brodern (X:77) därifrån avskräcka velat, varför blir Karin Jacobsdotter (dottern) i detta mål fri och oförvitter, vider 40 marks böter om någon henne med ärerörig beskyllning angriper. Erik Eriksson (bror t X:77) skall för samma sitt obetänkta tal giva till sockenkyrkan 1 riksdaler och stånda den yngre brodern (X:77), ej desto mindre fritt, i sitt ärliga uppsåt vidare fortfara, såframt det vare Guds försyn och föräldrarnas konsens likmäktigt.
1690-11 klagade drängen Zachris Johansson i Siknäs emot sin husbonde Erik Jacobsson (han) i Siknäs om hans återstående lön. Husbonden vill påtvinga honom varor istället för pengar. Beslutades att Erik bör giva honom sin fulla lön i pengar, 20 daler kopparmynt, efter deras kontrakt
[1]:
1695-11 blev samtliga Siknäsboma, som angavs försummat 1:a Stora Böndagen, för böter förskonade, eftersom de nu bevisade sig den gången omöjligen kunnat komma för den svaga isen, som då varit, givandes jämväl kyrkoherden själv det lovordet, att de aldrig någonsin tillförne förfallolöst försummat gudstjänsten, utan sig flitigt inställt.
1696-11 besvärade samtliga Siknäsbor sig över sin grannhustru Margeta (g. m son t XII:1133), att hon satt sitt fähus in i byns åker. Hennes kreatur gör stor skada på byns åkerväxt om sommaren. Hustru Margeta blev av rätten tillsagd att flytta med sitt sommarfähus ut ur åkern, dit som de andra har sina fähus.
[1]:
Gästgiveriet var en lokal vid allmän landsväg, där enligt myndigheternas anvisning, resanden tillhandahölls hus- och stallrum, servering, samt skjuts mot en fastställd taxa. Att organisera härbärgering av resanden har alltid setts som ett statligt ansvar. Den första förordningen kom 1442, men ordnat gästgiveri tillkom först 1649. Gästgivare skulle finnas på varannan mil.
Under början av 1600-talet sköttes inkvartering av resande i regel av länsmännen eller kyrkoherdarna.
[2]:
Gästgiverier inrättades med all sannolikhet inte i Norrbotten förrän flera årtionden in på 1600-talet. Den först kände gästgivaren i Norrbotten var en bonde i Storön. Denne uppges ha varit av de resande till sjöss "så Kronans tjänare, som andra vägfarande folk, med omak och gästning mycket överbelastad", emedan han bodde så till att bistånd från andra kalixbor svårligen kunde erhållas. Fär att han skulle vara så mycket villigare att biträda de resande, beviljades han 1639 vissa friheter av landshövdingen.
Gästgiverierna vid sjöleden Luleå - Torneå fanns kvar till omkring 1690.
Vid 1650-talets början, möjligen något tidigare, fanns gästgivaregårdar även längs kustlandsvägen. Där erhölls mat, husrum och skjuts åt resande. Gästgivaren skulle tillhandahålls ett visst antal hästar. När dennes hästar blev upptagna blev allmogen skyldig att hjälpa till genom att, som det hette, "ligga i hållet". Det innebar för Kalixsocknarnas del under 1730-talets första hälft att varje rök (matlag), som inte av någon speciell anledning (t.ex. postföring) åtnjöt befrielse, hade att under 10 dygn årligen ställa häst och karl till förfogande vid kustlandsvägens gästgiverier. På så sätt fanns, förutom gästgiveriernas hästar, alltid ytterligare 2 hästar till de resandes förfogande. Ytterligare hästar kunde rekvireras från de bönder som bodde i närheten av gästgiverierna och de var s.k. reservskjuts.
Gästgivargårdarnas antal och placering har skiftat. Vid allmänna landsvägen fanns omkring 1680 gästgivargårdar i Töre, Stråkanäs och Sangis, samt vid vintervägarna i Storön och Siknäs.
1736 fanns vintertid gästgivargårdar i Börjelsbyn och Vånafjärden.
Abraham Hülphers nämner i sin resebeskrivning, utgiven 1780, att gästgivargårdar fanns i Töre, Månsbyn, Grytnäs, Lantjärv och Sangis.
[1]:
Bynamnets efterled "näs" betyder udde.
Siknäs är beläget 5 mil ifrån kyrkan söderut.
Byn hade 8 gårdar. Några tidsperioder före 1636 redovisas 9 gårdar,
1543 - 46 var ägoinnehavet på 183 skälsland, fördelade på 114 skälsland åker, 52 skälsland äng och 17 skälsland övrigt.
1547 - 56 redovisas 243 öresland.
1559 redovisas 251 öresland.
1562 - 1606 redovisas 266 öresland.
1607 upptar jordeboken 38 spannland 3 skälsland, samt 1 spannland 2 skälsland i linda.
1647 anges i geometriska jordebokenatt byn hade 9 hemman, varav 2 öde, utsädet var 17 5/8-dels tunnor och höskörden 314 lass. Till denna by är god lägenhet med timmerskog, mulbete och gott fiskeri, god åker, någorlunda behållen för köld, mestadels sandjord och starrvallängar.
1667 var byns totala mantal på 2 7/48-dels, enl Pellijeff.
1695 hade byn god åker, medelmåttiga ängar, god skog, svagt mulbete, gott notfiske och litet laxfiske.
[1] Leif Boström:"Nederkalix sockens familjer 1539 - 1739"
[2] KALIXforskarNYTT nr 3 - 2000 (Birger Nyström)
Födelse
1627/28
Källor
Födelse, äktenskap, död: Leif Boström:"Nederkalix sockens familjer 1539-1739"