Personakt Antavla

47112 Lasse Ravalsson

Bergsman.

Far:94224 Rafwall Matsson (1460 - )

Född:1490 Norrvik, Ludvika, Dalarnas län. [1]Har även sett: Norrgovik, Grangärde

Barn med 47113 Ingrid

Barn:
23556 Hans Larsson (1520 - 1575)

Noteringar

Barn:
* Hans Larsson (1520 - )
* Marit Larsdotter
* Ingeborg Larsdotter
* Brita Larsdotter

Under det s k Nordiska sjuårskriget 1563-1570 erövrade danskarna den för
Sverige viktiga fästningen Älvsborg vid Göta älvs utlopp i Skagerack. I
freden i Stettin 1570 bestämdes att svenskarna skulle betala 150 000
riksdaler för att få Älvsborg tillbaka. Detta var en enorm summa på den här
tiden. Danskarna hoppades väl att få behålla fästningen. De Svenska
statsfinanserna var redan förut hårt ansträngda, så för att kunna betala
lösensumman var man 1571 tvungen att ta ut en extraskatt över hela riket, den
s k Älvsborgs lösen. Alla besuttna skulle betala en tiondelen av värdet på
det lösöre i guld, silver, penningar, koppar, mässing, tenn, järn och boskap
m m de ägde. Vid denna beskattning upprättades längder över de skattskyldiga.
Dessa längder är till stor utsträckning bevarade och utgör en viktig och väl
använd källa till 1500-talets lokal- och personhistoria. I längden över
Grangärde socken (som då även omfattade nuvarande Ludvika församling) är det
en man som genom sin förmögenhet speciellt utmärker sig, nämligen LASSE
RAVALSSON i Norrvik. Den av honom betalade skatten uppgick till en tredjedel
av hela socknens skattesumma. (Det var femtio skattskyldiga i socknen.)
Skattelängden tillåter oss att få en inblick i familjens ekonomiska
förhållanden. LASSE ägde 420 lod* silver, 21 * lisspund* koppar, * lisspund
tenn, 2 veckosten malm, 81 skeppund* tackjärn och 3 * skeppund stångjärn. Som
enda person i socknen hade han dessutom kontanta medel, inte mindre än 200
mark penningar. I fähuset lär det ha varit ganska fullt: Han ägde 13 kor, 5
ungnöt, 13 getter och 5 svin. Alltsammans värderades till 3366 mark och 2 öre
varav en tiondelen gör 336 mark och 5 öre. Som en jämförelse kan nämnas att
Dalarnas högst beskattade, den mäktige fogden Knut Pertsson i Varggården vid
Kopparberget, var beskattad för 3688 * mark. Medeltaxeringen per
skattebetalande var i Dalarna 102 mark och i Grangärde det dubbla, 204 mark.
Lasse tycks ha dött strax efter denna taxering. Han möter oss endast en gång
till; i 1572 års tiondelängd. Dessförinnan träffar vi på honom desto oftare,
allra först i 1539 års längd över årliga räntan. När Gustav Vasa omkring 1540
lät lägga upp räkenskaper för fögderierna var den viktigaste
inkomstverifikatonen "årliga räntan", en årligen förnyad förteckning på bl a
de skattskyldiga fastigheterna. I Norrvik beskattas 1539 två gårdar: Lasse
Ravalssons och Bengt Arvidssons. De hade ditintills betalat 2* hundrade
osmund* i hyttgäld tillsammans. Nu "föröktes" deras skatt till det dubbla,
1 fat osmund, alltså * fat vardera. Denna hyttgäld kvarstod under resten av
1500-talet. (Vissa andra skatter tillkom dock.) Hyttgälden var en skatt som
utgick på hyttdriften. Man kan alltså sluta sig till att Lasse och hans
granne tillsammans drev en osmundshytta. I dessa hyttor framställdes järn vid
en relativt låg temperatur. Osmundshyttorna var 1539 helt förhärskande i
Grangärde; först 1558 uppfördes av kronan den första tackjärnshyttan i
Grangärde, vid Ludvika ström. Kvaliteten på osmundsjärnet var ganska låg, och
kronan propagerade ivrigt för att bergsmännen skulle övergå till
tackjärnstillverkning. Tackjärnet tillverkades i hyttor med högre temperatur,
i vilket järnet smältes helt. Produkten, tackjärnet innehöll dock mycket kol,
vilket gjorde det osmidbart. För att få bort kolet "färskades" järnet i
stångjärnssmedjor i vilka användes en stor vattendriven hammare. Lasse
Ravalsson synes ha varit en föregångsman i trakten på detta område, eftersom
han omkring 1560 tycks ha låtit bygga en tackjärnshytta och en
stångjärnssmedja. I årliga räntan 1562-1564 beskattas han med 1 skeppund
stångjärn för "en hammarsmedja". Från 1565-1568 finns inga längder bevarade.
I 1569 och följande års längder finns ingen notering om någon
stångjärnssmedja. Han torde dock ha haft den kvar eftersom han vid
beskattningen för Älvsborgs lösen ägde stångjärn. Möjligen kan han ha fått
skattefrihet på smedjan. Att Lasse så väl höll sig framme med nymodigheterna
inom bergsbruket torde hänga samman med att han åtminstone 1550-1558 var
bergsfogde i Västerbergslagen. Som ovan nämnts torde Lasse ha dött strax
efter taxeringen för Älvsborgs lösen 1571. I 1572 års längd över årliga
räntan står en i övrigt obekant Tidik Larsson för gården. 1573 och följande
år är det istället Widik Hansson, Lasses sonson som redovisas. Förutsatt att
Tidik Larsson inte är en felskrivning för Widik Hansson, kan man anta att
Tidik var son till Lasse Ravalsson. Den som till slut övertog gården efter
Lasses död var dock sonsonen Widik. Denne bör då ha varit i tjugofemårsåldern
ty när han 1628 dör uppges han var "wid pass 80 åhr". Hans far Hans Larsson
har tydligen dött före sin far Lasse Ravalsson, eftersom han aldrig
förekommer i längderna över årliga räntan. Ytterligare en notis om Lasses
barn finns. I en saköreslängd från 1551 uppges nämligen att Lasse har fått
böta 100 mark örtug "för sin dotthr, hon låg j skylskap medh sin brodhr.
Brottet är grovt, och bötessumman följaktligen hög. Vilka av Lasses barn det
gäller låter sig inte bestämmas.
Samtliga uppgifter från Mikael Ehrin, Sävedalen, 2002-09-15.

[ medlem.spray.se/mgeijer/family/p07b7d491.html ]


Personhistoria

ÅrtalÅlderHändelse
1490 Födelse 1490 Norrvik, Ludvika, Dalarnas län [1]
1520 Sonen 23556 Hans Larsson föds 1520 Norrvik, Ludvika, Dalarnas län [2]
1575 Sonen 23556 Hans Larsson dör 1575 Norrgovik, Grangärde, Dalarnas län [3]

Källor

[1]http://medlem.spray.se/mgeijer/family/p07b7d491.html
  
[2]http://medlem.spray.se/mgeijer/family/p41de0d00.html
  
[3]http://hem.passagen.se/ifoss58/Dalarna/morfarwk/sida0/h_____ae.htm