Bonde, Hövidsman, Birkarl. Blev ca 87 år.
omkring 1564 Alvik 3, Nederluleå, Norrbottens län.
www.geni.com/people/Per-Clemetsson/4399471
1651 Alvik 3, Nederluleå, Norrbottens län.
www.geni.com/people/Per-Clemetsson/4399471
www.geni.com/people/Per-Clemetsson/4399471
Per Clemetsson föddes ca 1565 som son till bonden Clemet Thomasson i Alvik och antogs år 1581 som knekt i hövitsmannen Per Hårds fännika. Efter många utkämpade strider avancerade han till underrotemästare 1592, kvartermästare 1601, fänrik och hövitsmanslöjtnant 1602 samt slutligen till hövitsman (motsv. Kapten) för Västerbottens landsfännika 1605-1618. Under dessa år deltog han i fälttåg i Ryssland, Estland och Livland. Han var sannolikt med om stormningen av Narva 1581, överfallet vid juletid 1589 på ett ryskt kloster och slaget vid Kirkholm 1605. Han deltog även i härtågen vid Kolahus 1590-1591 och 1610-1611 samt fälttåget till Jämtland 1611-1612. Sistnämnda året synes han ha tjänstgjort som kommendant på Frösö skans. Efter det att Per övertagit befälet över Västerbottens landsfänika erhöll han den 18 februari 1606 sköldebrev av Karl IX. Förutom hemmanet i Vojakkala åtnjöt Per Clemetsson skattefrihet på egna hemman i Alvik, Långnäs och Rutvik. Dessutom uppbar han skatteinkomsterna från ett hemman i Hortlax i Piteå socken och ett hemman i Porsnäs också i Piteå socken samt allt tiondespannmål i Piteå socken. Allt detta konfirmerades sedan av den nye kungen Gustav II Adolf år 1612. Ännu år 1640 bekräftade drottning Kristina hans frihet på eget hemman i Alvik, samtidigt som han avhände skattenavkastningen och kyrkokornstiondet i Piteå socken. Hemmanet i Långnäs synes redan på 1610-talet övertagits av Clemet Larsson, sannolikt en son till brodern Lars Clemetsson, och hemmanet i Rutvik övertogs vid sommartid av Hans Jakobsson Ruth, gift med dottern Sigrid Persdotter. Förutom den martialiska (krigiska) sidan av hans karriär, hade Per Clemetsson även åtskilliga förtroendeuppdrag. Bland annat var han nedkallad till riksdagen åren 1609 och 1611. Vid sistnämnda tillfälle utsågs han till ledamot av riksrätten för att döma upproriska bönder i Norr- och Söderbärke i Dalarna, samt ge utslag i tvisten mellan Bergsmännen och Peter von Benningen. Måhända kröntes den delen av hans karriär när han år 1621 utsågs av befolkningen i Luleå socken att avhämta stadens privilegiebrev hos Gustav II Adolf. Per Clemetsson blev också senare utsedd till rådman i den nygrundade staden Luleå. Kanske kommer namnet "Klemisborgarn", som han ibland kallades i byn Alvik, av just denna händelse. Sina sista år synes han ha tillbringat med hustru Anna på hemmanet i Alvik, där han avled år 1650.
" Vi Carl med Guds nåde, Sveriges rikes utkorade konung och arvfurste, hertig till Södermanland och Närke och Värmland, göre veterligt att efter detta brev visar och hövitsman Peder Clemetsson vill godvilligen låta bruka sig mot våra och Sveriges rikes fiender till fots. Därför hava vi givit honom, hans hustru och äkta bröstarvingar ett vårt och kronans hemman, Vojakkala benämnt, liggandes i Torne socken i Västerbotten till evärderlig egendom till att njuta frihet och frälse uppå, som andra frälsemän inom Sveriges gränser hava så länge han vill hålla det frälset uppe nämligen således att han själv eller hans son , om han är till åren kommen är, skall tjäna oss och Sveriges krona till fots när han och på vad honom varder till sagt för en redelig besoldning. Och skal han vara förpliktad att hava ett harnesk som en dubbel soldenär ägnar och bär en lång spets, en undervärja, 1 lifgördel och svärdtaska. När han så kommer på mönstringen ska honom givas sin besoldning, nämligen 3 daler i månaden. Bekommer han kost, då skall honom givas 6 mark om månaden och de andra räknas för kosten. Så skall han och hans äkta bröstarvingar hava makt föra öppen sköld och hjälm eftersom vårt mandats brev utvisar nämligen blå och gul sköld fördelt och däruti en försilvrad väpnad arm och på hjälmen två försilvrade vädurshorn och tre kronor. Och om honom uti vår tjänst något dödligt vidkommer antingen sit eller fienden eller varder lemlästad och han hade icke son, som så till mannaålder kommen vara, att han frihet och frälse uppehålla kunna, då skall hans hustru och barn njuta frihet och frälse intill dess att hans söner till mannaålder och år komme att de frihet och frälse kunna uppehålla. men var de ej vilja frälse uppehålla, när de till deras ålder ochår komne äro, då hava de makt det ifrån sig fria, och gånge sedan i skatt, och göre skatt som bonde. Kunde också hända, att han ej son efter sig levde, utan dotter, och hon tager man som frälse vill uppehålla, då njute han som dotter hans tager, samma villkor, som fader för honom njutit haver, om han frälse uppehåller. Till yttermera visso hava vi detta med egen hand underskrivit och med vårt Secret försegla låta".
(Källor: Lars Wikströms uppsats "karl IX:s Karl IX:s sködeknektar. Ett sent försök till återupplivande av rusttjänsten" , Släkt och Hävd 2001:2-3. s. 174-179." Om sköldeknektar handlar också Peter Erikssons, Sven Wallerstedts och Torsten berglunds uppsats " En ryttarhustrus medeltida rötter" i Släktforskarnas årsbok 2005, s. 67-92. " De var inte fullvärdiga frälsemän och tillhörde inte det man kallar lågadeln/knapadeln ( dvs den obetitlade adeln). Sköldeknektarna var soldater eller ryttare som låtit sig värvas genom Karl IX:s sköldekenktplakat 1606 och därigenom fick möjlighet till temporär frälsefrihet för sig, hustrun och barnen mot rusttjänst så länge de ville och kunde upprätthålla rusttjänsten. De fick också rätt att använda ett gemensamt vapen med en väpnad arm som sköldemärke, det s.k. sköldeknektsvapnet. men de blev inte adliga och kunde inte begära introduktion på riddarhuset p.g.a. att de var sköldeknektar. En annan sak är att om rusttjänsten sedan fortsatte att upprätthållas även i nästa generation av sonen så hade denne rätt att ansöka om att få njuta samma frälsefriheter och privilegier som den fullvärdiga adeln. Ett sådant exempel är adliga ätten Sölfverarm där sonen till en sköldeknekt fick eget konfirmations- och sköldebrev 1650 och därefter blev introducerad som adelsman på riddarhuset. Kunde däremot inte rusttjänsten upprätthållas av sköldeknekten eller hans söner, så skattades de och fick betala skatt som vanliga bönder. Detta skedde med Per Clemetsson och hans ättlingar.
Källa: En gammal Norrbottensbygd anteckningar till Luleå sockens historia av Albert Nordberg sidan 96-97. " År 1620 sändes hövitsmannen Peder Clemetsson ifrån byn Alvik för att hos konungen i underdånighet anhålla att få boflytta till Lule kyrka och där en stad begynna att bygga, då de med stadsprivilegier kunde benådde och försörjde bliva" Sidan 113-114. " per clemetsson är näste rådman i 1623 års längd. hans namn är känt som den "höfwitsmans2, som år 1621 hämtade Luleå stads privilegier i Stockholm, som utgjordes av de nuvarande numren 3 och 4 därstädes (27/32 mantal). den gård, som står på hans gamla tomt, där man utpekar platsen för hans vinkällare kallas ännu "Klemis3 och bebos av ättlingar till hans dotter Lisbeth. sannolikt var han av birkarlssläkt såsom åtskillige samtida Alviksbor. En tid var han "hövitsman över Västerbottens landsfana". år 1620 gav per clemetsson i kyrkotionde 2 1/2 tunna 1k. År 1601 (i jordeboken) kallas han, "quartermestare". Hans far ha varit Clemeth Tomatzon, som är upptagen i Älvsborgs lösen år 1571. Per Clemetsson eller " Klemisborgarn" som han kallas i sin hemby Alvik skall enligt traditionen där ha varit "mycket god vän med drottning Kristina". Hon skall ha skänkt honom kronoholmarna, Norra och södra Espen. Om så var, tog väl Karl XI:s reduktion igen dem. ett par sentida arvingar till Per Clemetsson hade dock 1785 fisket vid " Äspen och Rödkallen"- men mot avgift till kronan av 10 2/3 marker sälspäck. Såsom ett reellare vittnesörd om "vänskapen" i fråga kan ha fått gälla följande: I Västerbottens landsbok 1642 i Kammararkivet står bland Förläningar uti Lyfztiden" Peder Clemetszon en Höfwitsman i 51/64 heman"; och hennes Kongl. Maijtt:s , drottningens brev den 24 februari 1640 lyder: Wy Christina etc. i anseende aff Breeffuisares Gambl Höffuisniansz Peder Clemetsons långelige trogne tierst, som han Sueriges Crono i Krigzwäsendet öffuer. trettio Sex åhr Giordt och beuist haffuer och nu så högt ålderstigen ähr, att han någon wydhere tienst ickie kan giöra och beuyszq, haffue Vndt och effterlåtit efftersom wy här medh och i dhetta wårt öepne breeffz krafft Vnne och effterlåte honom thet hemmanet Aluijk i Wästerbottn och Luleå Sochn , som han nu åboer, quitt och fritt för wisse och ouisse uthlaghor uthi sin lyfztydh att niuta, bruka och beholla ( ; doch Extra ordinarie Krigzhiälperne , Boskapz, Mantalz- och Salpeterz Penningarne sampt Kyrkiotijonden Vndantagandesz;) och skole där medhdhe tuenne wår Salige Kiäre Fadherfadhers och herr Fadhers (; beggie, Glorwördige i åminnelse:) breffuen upå tu hemman i Pitho Sochn sampt Kiyrkio tijonderne wara revocerade och han sigh dher medh intet wydere skall befatta------" De två hemmanen i Piteå socken hade väl varit hans lön som krigshövitsman.- Det har visat sig att han även " av ålderägt och njutit både till lands och vatten 1/4 dels rättighet i den stora germundön, som hans svärson Mats Jonsson (min ana) ärvde. Att han varit en vittfamnande och mångbetrodd man är tydligt. Av längd över kyrkiotionden år 1620 i Lulo Sochn fick Per Clemetsson i Alvik den största skörden i socknen 75 tunnor.
Rådman och birkarl. Var den person som hämtade Luleå Stads Privilegieberv hos Kung Gustav II Adolf i Stockholm 1621 (stadsprivilegier per 1621-07-12). Per Clemetsson föddes omkr 1565 som son till bonden Clemet Thomasson i Alvik och antogs år 1581 som knekt i hövitsmannen Per Hårds fännika. Efter många utkämpade strider avancerade han till underrotemästare 1592, kvartersmästare 1601, fänrik och hövitsmanslöjtnant 1602 samt slutligen till hövitsman för Västerbottens landsfännika perioden 1605-18. Under dessa år deltog han i fälttåg i Ryssland, Estland och Livland, han var sannolikt med om stormningen av Narva 1581, överfallet vid juletid 1589 på ett ryskt kloster och slaget vid Kirkholm 1605. Han deltog även i härtågen till Kolahus 1590-91 och 1610-11, samt fälttåget till Jämtland 1611-12. Sistnämnda år synes han tjänstgjort som kommendant på Frösö skans. Efter det att Per övertagit befälet över Västerbottens landsfännika erhöll han den 18 februari 1606 sköldebrev av Karl IX: "Vi Carl med Guds nåde, Sveriges rikes utkorade konung och arvfurste, hertig till Södermanland och Närke och Värmland, göre veterligt att efter detta brev visar och hövitsman Peder Clemetsson vill godvilligen låta bruka sig mot våra och Sveriges rikes fiender till fots. Därför hava vi givit honom, hans hustru och äkta bröstarvvingar ett vårt och kronans hemman Vojakkala benämnt, liggandes i Torne socken i Vsäterbotten till evärdelig egendom till att njuta frihet och frälse uppå, som andra frälsemän inom Sveriges gränser hava, så länge han vill hålla det frälset uppe, nämligen således, att han själv eller hans son, om han till år kommen är, skall tjäna oss och Sveriges krona till fots när och på vad tid honom varder tillsagt för en redelig besoldning. Och skal han vara förpliktad att hava ett harnesk såsom en dubbel soldenär ägnar och bör, en lång spets, en undervärja, lifgördel och svärdtaska. När han så kommer på mönstringen ska honom givas sin besoldning, nämligen 3 daler i månaden. Bekommer han kost, då skall honom givas sex mark om månaden och de andra räknas för kosten. Så skall han och hans äkta bröstarvingar hava makt föra öppen sköld och hjälm eftersom vårt mandats brev utvisar, nämligen blå och gul sköld fördelt och där uti en försilvrad väpnad arm och på hjälmen två försilvrade vädurshorn och tre kronor. Och om honom uti vår tjänst något dödligt vidkommer antingen sot eller fienden, eller varder lemlästad och han hade icke son, som så till mannaålder kommen vara, att han frihet och frälse uppehålla kunna, då skall hans hustru och barn njuta frihet och frälse intill dess att hans söner till mannaålder och år komme att de frihet och frälse kunna uppehålla. Men var de ej vilja frälse uppehålla, när de till deras ålder och år komnne äro, då hava de makt det ifrån sig fria, och gånge sedan i skatt, och göre skatt som bonde. Kunde också hända, att han ej son efter sig levde, utan Dotter och hon tager man som frälse vill uppehålla, då njute han som dotter hans tager, samma villkor, som fader för honom njutit haver, om han frälse uppehålle. Till yttermera visso hava vi detta med egen hand underskrivit, och med vårt Secret försegla låtit." Förutom hemmanet i Vojakkala åtnjöt Per skattefrihet på egna hemman i Alvik, Långnäs och Rutvik. Dessutom uppbar han skatteinkomsterna från ett hemman i Hortlax och ett i Posrsnäs samt allt tiondespannmål i Piteå socken. Allt detta konfirmerades sedan av den nye kungen Gustav II Adolf år 1612. Ännu år 1640 bekräftade drottning Kristina hans frihet på eget hemman i Alvik, samtidigt som hon avhände honom skatteavkastningen och kyrkokornstiondet i Piteå socken. Hemmanet i Långnäs synes redan på 1610-talet övertagits av Clemet Larsson, sannolikt en son till brodern Lars Clemetsson, och hemmanet i Rutvik övertogs vid samma tid av Hans Jakobsson Ruth, gift med dottern Sigrid Persdotter. Förutom den martialiska sidan av hans karriär, hade Per även åtskilliga förtroendeuppdrag. Bl a var han nedkallad till riksdagen åren 1609 och 161r. Vid sistnämnda tillfälle utsågs han till ledamot av riksrätten för att döma upproriska bönder i Norr- och Söderbärke, samt ge utslag i tvisten mellan bergsmännen och Peter von Benningen. Måhända kröntes den delen av hans karriär när han år 1621 utsågs av befolkningen i Luleå socken att avhämta stadens privilegiebrev hos Gustav II Adolf. Per blev också senare utsedd till rådman i den nygrundade staden. Kanske kommer namnet ”Klemis-borgarn”, som han ibland kallades i byn, av just denna händelse. Sina sista år synes han ha tillbringat med hustrun Anna på hemmanet i Alvik, där han avled år 1650.
Per Clemetsson har ett sigill
Luleå stad omkring 1700.
Hämtat från mikaelhardselius.ownit.nu/mikaelhardselius/pf594e4a1.html
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
P e r C l e m e t s s o n, född 1564 i Alvik, Luleå socken, begravd 1650 enligt kyrkoräkenskaperna, då det betalades testamente till kyrkan "För bårkläden: Die Palma -:17 Unica Cantate Per Clemetzon i Alewyk", i Luleå lfs. Bonde och hövitsman, Alvik No.3 "Klemis"-gården, Luleå lfs., samt rådman (åtm. 1621) i Luleå blivande stad. Son till föregående bonden (n. 1566-89) Clemet Tomasson (levde 1589), i Alvik No.3.
Enligt Steckzén var Per Clemetsson knekt från Alvik, Nederluleå socken och antogs vid Per Olofssons fännika från Västerbotten 1582; underrotmästare 1592; kvartermästare 1601; hövitsmanslöjtnant vid Jacob Blancks fännika från Västerbotten 1602; fänrik vid Per Olofssons fännika s. å; fänrik vid Olof Pederssons fännika från Västerbotten och Ångermanland 1605; hövitsman för en fännika från Västerbotten 1606-1618, då fännikan upplöstes; död 1651 eller 1652. - Gift med A n n a M å r t e n s d o t t e r, dotter till hövitsmannen Per Olofsson och Margareta Kenicia.
Bland hans meriter räknar Steckzén upp: Fälttåg och garnisionstjänst i Livland 1601-1602 samt 1604-1608 och därunder bl. a. slaget vid Kirkholm 1605 17/9; härtåg till Kolahs, dit han till den 7/2 1611 gjort ”tvenne resor”; fälttåg i Jämtland 1611; kommendant å Frösö skans 1612; Clemetsson var även rådman i Luleå stad och av-hämtade 1621 stadens privilegiebrev i Stockholm. Han var vid upprepade tillfällen nedkallad till Karl IX och 1609 till riksdagen.
Per Clemetsson var bosatt i Alvik, Nederluleå socken, där han ägde ett hemman. Han erhöll enligt kungligt brev 1606 28/2 ett hemman i Vojakkala, Nedertorneå socken och uppbar från 1610 räntan från ett hemman i Hortlax och ett i Porsnäs, Piteå socken; enligt kungligt brev 1618 19/6 fick han stadfästelse å dessa donationer för det han tjänat i 36 år och därunder fått blessyrer och skador.
Sköldebrev av den 18/2 1606:
Vi Carl med Guds nåde, Sveriges rikes utkorade konung och arvfurste, hertig till Södermanland och Närke och Värmland[%E2%80%A6.] göre veterligt att efter detta brev visar och hövitsman Peder Clemetsson vill godvilligen låta bruka sig mot våra och Sveriges rikes fiender till fots. Därför hava vi givit honom, hans hustru och äkta bröstarvingar ett verk och kronohemman, Voijakkala benämnt, liggander i Torne socken i Västerbotten till evärderlig egendom till att njuta frihet och frälse uppå nämligen således, att han själv eller hans son, om han till år kommen är, skall tjäna oss och Sveriges krona till fots när och på vad tid honom varder tillsagt för en redelig besoldning. Och skall han vara förpliktigad att hava ett harnesk såsom en doppelsoldenär ägnar och bör, en lång spets, en undervärja, lifgördel och svärdtaska. När han så kommer på mönstringen skall honom givas en sin be-soldning nämligen 3 daler i månaden. Bekommer han kost, då skall honom givas sex mark om måna-den och de andra räknas för kosten. Så skall han och hans äkta bröstarvingar hava makt att föra öppen sköld och hjälm eftersom vårt mandatsbrev utvisar, nämligen blå och gul sköld fördelt och där uti en försilvrad väpnad arm och på hjälmen två försilvrade vädurhorn och två kronor. Och om honom uti vår tjänst något dödligt vidkommer antingen av sot eller fiender eller vorden lemlästad och han hade icke son, som så till mannaålder kommen vara, att han frihet och frälse uppehålla kunna, då skall hans hustru och barn njuta frihet och frälse intill dess att hans söner till mannaålder och år komme att de frihet och frälse kunna uppehålla. Men om de ej vilja frälse uppehålla, när de till deras ålder och år komne äro, så hava de makt att oss ifrån sig fria och gånge sedan i skatt och göre skatt som bonde. Dotter om hon tager man som frälse vill uppehålla, då njute han som dotter hans tager samma villkor, som fader för honom njutit haver, om han frälse uppehölle. Till yttermera visso hava vi detta med egen hand underskrivit... [Per Clementsson och hans ättlingar. Anteckningar kring en gammal Norrbottenssläkt, s. 24-26; Jfr Bertil Steckzén, Västerbottens regementes officerare till år 1841]
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
"De var inte fullvärdiga frälsemän och tillhörde inte det man kallar lågadeln/knapadeln (d v s den obetitlade adeln). Sköldeknektarna var soldater eller ryttare som låtit sig värvas genom Karl IX:s sköldeknektsplakat 1606 och därigenom fick möjlighet till temporär frälsefrihet för sig, hustrun och barnen mot rusttjänst så länge de ville och kunde upprätthålla rusttjänsten. De fick också rätt att använda ett gemensamt vapen med en väpnad arm som sköldemärke, det s.k.sköldeknektsvapnet. Men de blev inte adliga och kunde inte begära introduktion på riddarhuset enbart p.g.a. att de var sköldeknektar.
En annan sak är att om rusttjänsten sedan fortsatte att upprätthållas även i nästa generation av sonen så hade denne rätt att ansöka om att få åtnjuta samma frälsefriheter och privilegier som den fullvärdiga adeln. Ett sådant exempel är adliga ätten Sölfverarm där sonen till en sköldeknekt fick eget konfirmations- och sköldebrev 1650 och därefter blev introducerad som adelsman på riddarhuset. Kunde däremot inte rusttjänsten upprätthållas av sköldeknekten eller hans söner, så skattlades de och fick betala skatt som vanliga bönder.
Se vidare förre riddarhusgenealogen Lars Wikströms uppsats "Karl IX:s 'sköldeknektar'. Ett sent försök till återupplivande av rusttjänsten". Släkt och Hävd 2001:2-3, s. 174-179."
Om sköldeknektar handlar också Peter Erikssons, Sven Wallerstedts och Torsten Berglunds uppsats "En ryttarhustrus medeltida rötter" i Släktforskarnas årsbok 2005, s. 67-92.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Spännande fakta om Långnäs 7 som fortfarande ägs och bebos av släktingar, nu min kusin. Det tycks som att detta hemman var ett av de fyra hemman som Per redan ägde men genom sköldebrevet åtnjöt skattefrihet för. Hemmanet i Långnäs synes redan på 1610-talet övertagits av Clemet Larsson, sannolikt en son till brodern Lars Clemetsson, och hemmanet i Rutvik övertogs vid samma tid av Hans Jakobsson Ruth, gift med dottern Sigrid Persdotter.
.......................................................................................................................................... Finns det någon koppling mellan Per Clemetsson och Margareta Kenicia Königsdotter? Är det sant att Per kom att gifta sig med en dotter till Margareta?
Ja det finns kopplingar, mellan Margaretas make Per Olofsson och Per Clemetsson. Så här ser en av dem ut;
Per Olofsson Bottnekarls blev anställd som trumslagare vid Christoffer Nilssons Fännika, Blev Fändrik år 1579, Löjtnant åren 1580 - 1582, (Hövitsman för samma Fännika 1583- 1601)
Olofsson gjorde Garnisionstjänst i estland 1585-1586, Var med vid stormningen av Kexholm 1580, och belägringen af Wesensberg i mars 1581,
Olofsson efterträdde Christoffer Nilsson som hövitsman i fännika 1583 – 1601. Clemetsson, som enligt mångas släkträd, såsmåningom ska då ska bli Olofssons svärson, tycks ha börjat sin militära bana 1582 då han antogs i Per Olofssons fännika från Västerbotten. Som sådan bör han ha deltagit vid den misslyckade belägringen av Nöteborg hösten 1582 1) , i Härtåget till Vita havet år 1590, samt till Kola-Hus på Kolahalvön år 1591,och dess belägring. ;
Efterhand blev Clemetsson befordrad i Olofssons fännika, ; underrotmästare 1592; kvartermästare 1601 och fänrik 1602-=fälttåg och garnisonstjänst i Livland 1601-1602, Olofsson kallas Krigs-Överste för Norrlands Knecktar i Pernau i Liffland år 1602. Clemetsson uppges ha blivit hövitsmanslöjtnant vid Jacob Blancks fännika från Västerbotten 1602. Clemetsson gjorde ytterligare fälttåg och garnisionstjänst i Livland1604-1608 och därunder bl. a. slaget vid Kirkholm 1605 17/9 2) ; härtåg till Kolahus, dit han till den 7/2 1611 uppges ha gjort ”tvenne resor”; fälttåg i Jämtland 1611; kommendant å Frösö skans 1612. Den andra kopplingen handlar om Pers och Annas dotter,Fanns det släktrelationer som kunde motivera Elisabeth Persdotter (f xxxx d 1682) att ställa till en scen i nederluleå kyrka och uttrycka sin rätt att sitta längst fram tillsammans med ”sin släkt och kyrkofolket”? Jag har kollat runt lite och undrar om det kan bero på detta; Var det möjligen så att hennes systerdotter, Margareta Hansdotter Ruuth och hennes man Nils Zachrisson Renhorn fick sitta där framme med sin familj, och att Elisabeth och hennes man ansåg att de också borde sitta med dem? Margareta och Nils kan ha suttit där framme eftersom deras son Hans Renhorn, inspektor och kronolänsman (f 10 oktober 1659, d 25 november 1725) gift sig år 1680 med Catharina Mikaelsdotter Burman, född år xxxxx i Stockholm, änka efter Nederluleås kyrkoherde Olaus Svenonis Bidenius. Elisabeth Persdotter dog 1682. Om den som sett notisen om kyrkobråket hittar vilket år det utspelade sig så vore det toppen! 1) Detta kom inte att bli hans enda gifte med en kvinna med koppling till kyrkoherdarna i Nederluleå kyrka. Efter Catharinas död år xxxx gifte han 1692-08-21 om sig med Kristina Plantin ( f 1675-04-24 i Själevad, d 1738). Kristinas far var Nicolaus Olai Plantin 1629 - 1685) som varit kyrkoherde i Nederluleå . Kristina Plantins mor var Kristina Steuchia 1642 - 1718) (som var dotter till Petrus Erici Steuchius, biskop och superintendent i Säbrå) Men vid det laget hade ju Elisabeth Persdotter varit död sedan flera år tillbaka. Naturligtvis så kan det vara så att det inte behövdes några släktrelationer till kyrkofolket för att få sitta tillsammans med dem längst fram i kyrkan. Kanske fick Hans Renhorn sitta där även före sina giftemål enbart utifrån ämbetet som kronolänsman?
Elisabetha som startar det stora kyrkobråket i Nederluleå kyrka, hon anser att hon och maken ska få sitta på den främre raden i kyrkan jämte släkten och kyrkofolket. Lisabetha och hennes make förstör något i kyrkoinredningen under bråket. Vad skulle det finnas för kopplingar mellan Lisabetha och kyrkofolket?
Komministern i Luleå. Samuel Kuuth är son till faderns gamle chef Per Olofsson: Kopplingar till prästerskapet Samuel Petri (Kuuth) (1627-43), var son till höfvitsmannen Peder Olofsson, som bodde i Skellefteå; brodern Olof Kuth sist khde i Anundsjö. Samuel blef stud. i Upsala 2 nov. 1619. Efter tjänstgöring i Skellefteå blef han komm. i Luleå 1627. Han var måg till khden i Piteå J. Hossius, som ville ha honom till kaplan i st. för komm. Sam. Rhen, och ehuru Domkapitlet i Upsala fann denna begäran billig, synes bytet ha stött på motstånd från Piteå församling, ty Rhen stannade där. Herr Samuel i Luleå var 1639 invecklad i ett smugglingsmål. En tysk Hindr. Bryggman hade med sin skuta infört tullpliktiga varor till Luleå stad utan att för tullnären angifva dem. Vid rådstugan bekände herr Samuel, att hans svärfar herr Johan i Piteå bedt honom uppköpa malt till husbehof, men ifrån herr Hans och herr Pär i Piteå hade han bekommit bud att på deras vägnar af Hindr. Bryggman emottaga 3 t:r malt, hvarom de redan i 222 NEDER-LULEÅ Piteå vid hans uppresa uppgjort köp. Bryggman pliktade 40 mk och ½ parten af godset blef förbrutet, och för köpslagan fick han äfven böta 40 mk. (RA Vb. domb. 3/8 1639.) Torde dött 1643. G. m. Brita Hossia, dotter till khde Joh. Hossius i Piteå; som fattig präst- änka erhöll hon 8/7 1666 af N.-Kalix kyrka 3 daler.
1) Nöteborg är en stad vid floden Nevas utflöde ur Ladoga i Ryssland. Den första befästningen på platsen anses ha varit anlagd av svenskarna under Torgils Knutsson 1299, men redan 1301 gått förlorad till novgoroderna. I rysk historieskrivning sägs den ha anlagts av knjaz (prins) Juri Danilovitj av Novgorod. Namnet Nöteborg är härlett från ryskans Opex [arech] som betyder nöt eller kärna, och kan ha inspirerats av att hasselbuskar var vanliga på ön. Den 12 augusti 1323 undertecknades den så kalladeNöteborgstraktaten i Nöteborgs slottsön, ett traktat som fastställde den första kända gränsen mellan Sverige och stadsrepubliken Novgorod, som småningom blev till Ryssland. Nöteborg som tillhörde Novgorod blev säte för Narimont, en novgorodisk lydfurste av litauisk ätt som 1333 fått Kexholms,Nöteborgs och Ladoga-området samt hälften av Koporje län iIngermanland som ärftlig förläning. Narimont och hans son Alexander förtryckte invånarna så att dessa redan 1337 gjorde uppror med stöd från Viborg. År 1348 intog den svenske kungenMagnus Eriksson Nöteborg sjövägen, men förlorade den inom ett år. 1352 byggdes de första stenmurarna runt fästningen. I slutet av 1400-talet hade den tio torn, ett citadell och en inbyggd kanalhamn. Narimont och hans arvingar härskade över området fram till 1478, då landet efter den novgorodska republikens fall förenades med storfurstendömet Moskva. År 1555 belägrade Gustav Vasa fortet under två veckor, med en flotta under Jakob Bagges ledning tillsammans med landtrupp. Försöket att erövra fästningen lyckades dock inte, liksom kung Johan III:s erövringsförsök 1581 och 1582.
Per Clemetsson
1) Nöteborg är en stad vid floden Nevas utflöde ur Ladoga i Ryssland. Den första befästningen på platsen anses ha varit anlagd av svenskarna under Torgils Knutsson 1299, men redan 1301 gått förlorad till novgoroderna. I rysk historieskrivning sägs den ha anlagts av knjaz (prins) Juri Danilovitj av Novgorod. Namnet Nöteborg är härlett från ryskans Opex [arech] som betyder nöt eller kärna, och kan ha inspirerats av att hasselbuskar var vanliga på ön. Den 12 augusti 1323 undertecknades den så kallade Nöteborgstraktaten i Nöteborgs slottsön, ett traktat som fastställde den första kända gränsen mellan Sverige och stadsrepubliken Novgorod, som småningom blev till Ryssland. Nöteborg som tillhörde Novgorod blev säte för Narimont, en novgorodisk lydfurste av litauisk ätt som 1333 fått Kexholms, Nöteborgs och Ladoga-området samt hälften av Koporje län i Ingermanland som ärftlig förläning. Narimont och hans son Alexander förtryckte invånarna så att dessa redan 1337 gjorde uppror med stöd från Viborg. År 1348 intog den svenske kungen Magnus Eriksson Nöteborg sjövägen, men förlorade den inom ett år. 1352 byggdes de första stenmurarna runt fästningen. I slutet av 1400-talet hade den tio torn, ett citadell och en inbyggd kanalhamn. Narimont och hans arvingar härskade över området fram till 1478, då landet efter den novgorodska republikens fall förenades med storfurstendömet Moskva. År 1555 belägrade Gustav Vasa fortet under två veckor, med en flotta under Jakob Bagges ledning tillsammans med landtrupp. Försöket att erövra fästningen lyckades dock inte, liksom kung Johan III:s erövringsförsök 1581 och 1582.
2) 1595 hade fred slutits med Ryssland, men några år senare var svenska fänikor igång på nya fronter. Hertig Karl bekämpade nu Johans son Sigismund som blivit vald till kung i Polen.
Under det polska kriget uppsattes ett flertal tillfälliga fänikor, som inom kort sammanslogs med andra. Hövitsman för en av dessa blev Per ? År 1605 var han med när Karl den IX, som han nu kallade sig, seglade över Östersjön för att erövra en del av Livland. Hären bestod av 14 000 man, därav 10 000 svenskar, resten skottar, danskar, tyskar och fransmän. Den polska hären bestod endast av 3 500 man.
Här stod så den 17 september det blodiga slaget vid Kirkholm (nära nuv. Riga i Lettland). En polsk truppstyrka gjorde en skenmanöver och låtsades fly. Det svenska rytteriet lurades att lämna sin förmånliga ställning för att förfölja polackerna. Huvudstyrkan av det polska rytteriet anföll nu det svenska fotfolket, som till en stor del nedsablades. Förlusterna var oerhörda.
Med resterna av hären drog sig Karl tillbaka till den estländska staden Reval, varifrån han den 24 september avfä