Storbonde. Blev 72 år.
1661-11-26 Siknäs 1, Nederkalix, Norrbottens län.
gw.geneanet.org/tnilsson67?n=eriksson&oc=4&p=jakob
[ Nederkalix C I/2 (1688-1761) b.181 s.346 ] Db 1734-08-03
"73 år"
1734-08-03 Siknäs 1, Nederkalix, Norrbottens län. [1]
"73 år"
1684-12-07.
gw.geneanet.org/tnilsson67?n=eriksson&oc=4&p=jakob
Födelse, äktenskap, död: Leif Boström:"Nederkalix sockens familjer 1539-1739"
[ Nederkalix C I/2 (1688-1761) b.38 s.64 ] vid dottern Ellas födelse 1694-10-07 i Siknäs
gw.geneanet.org/tnilsson67?n=eriksson&oc=4&p=jakob
Gift den 7 december 1684 med Lucia Eriksdotter /1665-1747
Barn:
* Brita 1685-09-20 †1707-02-24
* Erik 1687-10 †1691-04-14
* Anna 1689-03 †1741
* Jakob Jakobsson Stråke 1692-04-03 †1779
* Ella 1694-10-07
* Elisabet Jakobsdotter 1701-04-23 †1701-09-21
* Lucia 1701-04-23 †1704
* Karin f.1701 †1704-07-03 (3 år 10 mån)
* X Jakobsdotter /1702-1701
* Sara 1705-09
* Brita 1708-03-25
* Olof 1712-
En dotter dör 1701-06-24 (Nederkalix CD)
____________________________________________________________________
Anteckningar om personen
[1]:
1687 - 1715 ägde han faderns hemman Siknäs nr 1 Bäcknäset (senare Rönnbäck nr 4:12), Nederkalix sn, som 1701 var på 7/24 mantal.
1690-03 blev Jacob Ersson (han) i Siknäs fälld till sina 3 mark silvermynt för stämningsförsittande att svara Johan Skönhet, för att han icke hållit denne skjutshäst när denne senast reste norrut, det honom likväl vid Landstinget beviljat är.
[1]:
1690-08 gav Jöns Eliasson (X:15) och Nils Hindersson (XI:699) i Övermorjärv tillkänna hur Nederkalix sn, i anledning av det kontrakt som 1688-03 är slutet emellan denna och Överkalix sn, att Nederkalix skulle bruka kronofisket Kengis där uppe 3 år och Överkalix det 4:e året. De hade bett Överkalixboma fiska i deras ställe. Länsman Olof Persson (X:709) hade på eget bevåg förbjudit dem att fiska där mot 40 marks böter. Taxan till Kronan måste utges. Allmogen bad enständigt att få slippa bruka kronofisket härefter. Olof Persson (X:709) dömdes betala resterande taxa till Kronan. Överkalixboma brukar kronofisket enskilt härefter.
Skälen som föregående rannsakning beropar sig på är dessa: 1688-03-18 föredrogs tvisten om kronofisket i Kalix, emellan Över- och Nederkalix.
Litt A.
1. 3 år Nederkalix, 1 år Överkalix
2. De som inga nät hade i Nederkalix brukade leja bönder i Överkalix, vilket orsakat tvisten. I fortsättningen skulle Nederkalixboma bruka själva.
3. De ville fortsätta med gamla kontraktet, upprättat av majoren, landshövdingen.
4. Strandfisken ingår inte i kronofisket, utan får brukas av var och en som han själv gitter.
5. De 3 år Nederkalix brukar, skall pastorn i Nederkalix få halva tiondet av kronofisket och pastorn i Överkalix halva tiondet. Det 4:e året får pastorn i Överkalix all tionde.
6. Nederkalixboma bad att Överkalixboma inte skulle göra dem förfång på deras år, genom sitt fiskande om hösten, men Nederkalixboma skulle inte fiska så sent, då kunde Överkalixboma fiska när Nederkalixboma övergivit fisket.
7. Tvisten om hur långt fisket sträckte sig skulle vidare rannsakas.
Litt B.
Kronofisket i Kengis skall brukas av Nederkalixboma 1690 och 1691. De har svårt att ta sig dit och många saknar vånor, så de ber Överkalixboma fiska de åren.
Litt C.
Länsman Olof Persson (X:709) har förbjudit Överkalixbor att bruka kronofisket, trots att Nederbyggama bett dem. Henrik von Walter ger tillstånd för den som har lust att bruka fisket tillsammans med Jöns Eliasson (X:15) och hans intressenter trots länsman Olof Perssons (X:709) förbud.
[1]:
1693-12 erkändes hustru Marjeta, Isak Olofssons (IX:403) i Siknäs, pliktig leverera sin granne Jacob Ersson (han) den ena komtunnan tillbaka, som han låtit henne bekomma till sädeskorn, det hennes dotter avtjäna skulle, ifrån såningstiden till Mickelsmässa, men gått ur tjänsten före skördandet, kunnandes sinsemellan förenas om och hur mycket hennes dotter bör ha för den tiden hon var i tjänsten, som kan avräknas på samma korn.
1695 hade han 14 kor (klart över medel), 20 små kreatur (ca dubbelt mot medel), 1 häst, enl. boskapslängd (Riksarkivet, Kammarkollegiers arkiv, 3:e provinskontoret, nummerserien, vol. 287, Indelningsverk för Västerbottens infanterireg. 1695, s. 533).
1695-11 blev samtliga Siknäsboma, som angavs försummat 1:a Stora Böndagen, för böter förskonade, eftersom de nu bevisade sig den gången omöjligen kunnat komma för den svaga isen, som då varit, givandes jämväl kyrkoherden själv det lovordet, att de aldrig någonsin tillförne förfallolöst försummat gudstjänsten, utan sig flitigt inställt.
1696-11 besvärade samtliga Siknäsbor sig över sin grannhustru Margeta (g. m son t XII:1133), att hon satt sitt fähus in i byns åker. Hennes kreatur gör stor skada på byns åkerväxt om sommaren. Hustru Margeta blev av rätten tillsagd att flytta med sitt sommarfähus ut ur åkern, dit som de andra har sina fähus.
1696-11 berättade tolvman Nils Olofsson (X:871) i Töreå att han i förlidna sommar (dvs sommaren 1696), när han fiskade efter löjor hade satt 6 st skötar i ett hagd, då om natten 3 därav för honom bortkommo, vilka Jacob Eriksson (han) i Siknäs 2:a dagen förde till lands och uppenbarade, som då voro mycket illa farna och sönderrivna. Nils (X:871) anhöll att Jacob (han) nu måtte bevisa hur han samma sköt överkommit. Jacob Eriksson förklarade sig här emot att han råkat bemälta 3 sköt ungefär 1/4 dels mil ifrån det ställe de vore utsatta. En säl hade fastnat däri, som sköten således utur vägen dragit. Dem (skötarna/näten) han uppdragit, men när sälen kom honom på 2 famnar när slog den sig lös, vilka nät han strax uppenbarade och ägaren igenlevererade. Dock, som Jacob litet avsides rott, förrän sköten kom att uppenbaras och intet anlänt strax på det rum han skulle sköten uppvisa fanns Jacob (han) pliktig, efter tolvmans (X:871) påstående, samt rättens övervägande och gottfinnande, att avlägga sin ed, det han inte tagit sköten i den mening att vela dem dölja eller avhända, utan att dem ägaren igenskaffa, vilken han och prestera kunde. Han blir för vidare misstanke och åtal i detta mål alldeles fri erkänd och befriad.
1696-11 övertygades Jacob Eriksson (han) i Siknäs av Erik Eriksson i Pålänge, att han gått in i Eriks båt och slagit hans son med en fork (= högaffel) ett slag över ryggen. Han föregav att Eriks son fiskat inom hans byarå, men kunde inte bevisa det. Han fälldes till dubbla böter, 6 daler silvermynt, för att han slagit den andre med stången i hans egen båt med vilja. Han skulle också återleverera Erik Eriksson det stödjejämet han samma gång av honom tagit.
1697-03 var det tvist emellan Jacob Eriksson (han) i Siknäs och hans svåger korpralen Mäns Eriksson, angående deras saliga moders (bör vara hans svärmor) kvarlämnade kläder och annan lös egendom. Beslutades att de skall låta goda män inteckna all deras saliga moders kvarlämnade egendom. Dessa svågrar skall därav bekomma sin vedergällning i proportion till hur de sin moder (hans svärmor) haft och påkostat, sedan begravningskostnaden först avdrages.
1698-02 bevisade Jacob Ersson (han) i Siknäs sig ha att fordra 3 daler kopparmynt av salige Erik Olofsson (XI:153) i Töreå, för en gammal bod, som Erik Olofsson tagit av honom och fört i skärgården till fiskarebod. Jacob Ersson skall njuta 3 daler av hemmanets odelta egendom, när arvsskifte hålls arvingarna emellan. David Ersson (X:77) skall inte allena för skulden betungas, som Jacob Ersson nu söker.
1698-02 övertygade Jacob Ersson (han) i Siknäs Olof Johansson och Carl Olofsson (X:343) i Sören, att de upptagit hans fiskarebod i skärgården och där förövat litet snatteri, bestående i mjöl, salt och hö till 3 mark kopparmynts värde. De kunde inte neka. De fälldes till 3-dubbelt, dvs 3 mark silvermynt och förnöja klaganden (han) tjuvnadens värde.
1698-08 intygade Isak Nilsson och Nils Albrektsson i Siknäs att deras grannar Henrik Olofsson (XI:1077), Jacob Ersson (han) och Pål Persson (IX:375) i 2 års tid inte fått någon lax av byns laxfiske att betala Kronans taxa med.
1698-08 besvärade samtliga Siknäsbor sig över att Mickel Eriksson (X:11) i Ryssbält olagligen fiskat med sina ryssjor i deras fiskebruk. Han hade där nedlagt 4 gäddryssjor hemligen under vattnet. Detta år tillkom fiskestället Jakob Ersson (han) i Siknäs. Han tog upp Mickels (X:11) ryssjor och satte dem i förvar hos tolvman (XI:1077) i samma by till rättens utslag. Mckel Ersson (X:11) hade kommit dit och tagit upp Jakobs (han) ryssjor och fört hem i byn till sin granne. Mickel Ersson (X:11) kunde inte neka. Han föregav att han ärnat bruka fisket vid sin resa till Luleå och ta upp ryssjorna vid återkomsten. Han påberopar fiskebruket vara socknens allmänning. Det befanns inte vara sant. Siknäsborna protesterade med skäl och ville bevisa sig av urminnes tider haft hävd vid samma ställe att utsätta sina ryssjor. Mickel Eriksson (X:11) fälldes till 3 mark silvermynt för olaga fiskande på andras ägor och 3 mark för att han olagligen tagit upp och bortfört Jakob Erssons (han) ryssjor ur hans eget fiskebruk.
1699-03 förordnade rätten tolvmännen Henrik Olofsson (XI:1077) i Siknäs och Erik Karlsson (X:759) i Vånafjärden med sockenskrivaren att riktigt inventera och värdera all den befintliga lösa egendom efter framlidna hustru Lucia (svärmor), som en del skall finnas hos hennes son, rustmästaren Måns Blank (svåger), en del hos hennes måg Jakob Ersson (han) i Siknäs. Av inventariesumman bör först Jakob Ersson njuta en billig förnöjelse för hustru Lucias begravningsomkostnad. Rustmästaren och Jakob Ersson skall få 1 daler kopparmynt för var vecka som de haft och skött sin moder (svärmor). Om något sedan blir behållet bör det delas samtliga arvingarna emellan.
1713-08 kärade Jacob Ersson (han) i Siknäs till sin syster hustru Sara Ersdotter om några kläder. Hustru Anna (syster?) är död, fadern Erik Jacobsson nämns.
1716 stod sonen Jakob för hemmanet.
1717 - 19 stod dottern Anna för hemmanet.
1720 stod sonen Jakobs hustru Ella för hemmanet.
1721 stod dottern Karin för hemmanet.
1722 - 24 stod sonen Jakobs hustru Ella åter för hemmanet.
1725 - 26 stod han åter för hemmanet.
1727 angav han att Anders Andersson (f.1689-08-30 på Rutvik nr 6, Nederluleå sn) i Innanbäcken (nr 4) haft not inlagd i sin båt om en söndagsmorgon och då gudstjänsten var slut rott till skären att idka fiskeri, enl [2].
1727 - 28 stod sonen Jakobs hustru Ella åter för hemmanet.
1728 hade sonen Jakob 2 tunnland öppen åker och fadern (han) till hjälp på hemmanet.
[1]:
Bynamnets efterled "näs" betyder udde.
Siknäs är beläget 5 mil ifrån kyrkan söderut.
Byn hade 8 gårdar. Några tidsperioder före 1636 redovisas 9 gårdar,
1543 - 46 var ägoinnehavet på 183 skälsland, fördelade på 114 skälsland åker, 52 skälsland äng och 17 skälsland övrigt.
1547 - 56 redovisas 243 öresland.
1559 redovisas 251 öresland.
1562 - 1606 redovisas 266 öresland.
1607 upptar jordeboken 38 spannland 3 skälsland, samt 1 spannland 2 skälsland i linda.
1647 anges i geometriska jordebokenatt byn hade 9 hemman, varav 2 öde, utsädet var 17 5/8-dels tunnor och höskörden 314 lass. Till denna by är god lägenhet med timmerskog, mulbete och gott fiskeri, god åker, någorlunda behållen för köld, mestadels sandjord och starrvallängar.
1667 var byns totala mantal på 2 7/48-dels, enl Pellijeff.
1695 hade byn god åker, medelmåttiga ängar, god skog, svagt mulbete, gott notfiske och litet laxfiske.
[1] Leif Boström:"Nederkalix sockens familjer 1539 - 1739"
[2] Bengt-Göran Nilsson:"Nederkalix sockenstämmoprotokoll 1726 - 52"
_____________________________________________________________________