Blev ca 70 år.
omkring 1520 Kemi, Lappi, Finland.
Geni: Private User
omkring 1590 Matarengi, Övertorneå, Norrbottens län.
Geni: Private User
Geni: Private User
Nevnt 1539 - 1579. Husbonde på Rahtu gård i Matarengi.
Rahtu i Kuivakangas, variant 1. Birkarlssläkten Rahtu härstammar möjligen från Lumijoki i Österbotten, där en släkt med samma namn under 1500-talet var en av landskapets rikaste. Bröderna Henrik (birkarl 1559) och Nils Larsson Rahtu (nämnd 1555-77) i Matarengi blev stamfar för var sin gren av släkten: Från Henrik härstammade släkten Hetta i Matarengi (se vidare Mörtberg). Nils, vars sonson Erik Olofsson Rahtu var birkarl, blev stamfar för släkten Rahtu i Kuivakangas. Bomärket användes 1692 av nämndemannen Mickel Mickelsson Rahtu. År 1755 använde nämndemannen Erik Rahtu i Kuivakangas ett bomärke som var likt en eskulapstav.
Birkarl in Kemi, Finland. See: Swedish taxrecords 1553 for Alta and Porsanger. Nämnd 1539-79. Husbonde på Rahtu gård i Matarengi, Övertorneå sn. Birkarl 1559 [LAH]. Han bötade 1549 för olovligt fiske i Lappmarken [Wahlberg 1962].
Rahtu i Kuivakangas. Birkarlssläkten Rahtu härstammar möjligen från Lumijoki i Österbotten, där en släkt med samma namn under 1500-talet var en av landskapets rikaste. Bröderna Henrik (birkarl 1559) och Nils Larsson Rahtu (nämnd 1555-77) i Matarengi blev stamfar för var sin gren av släkten: Från Henrik härstammade släkten Hetta i Matarengi (se vidare Mörtberg). Nils, vars sonson Erik Olofsson Rahtu var birkarl, blev stamfar för släkten Rahtu i Kuivakangas. Bomärket användes 1694 av nämndemannen Mickel Mickelsson Rahtu. År 1755 använde nämndemannen Erik Rahtu i Kuivakangas ett bomärke som var likt en eskulapstav
Fil. doktor Erik Wahlberg har tagit fram följande historik på Hettas släkt: Hettasläkten är en gammal kainula- och birkarla släkt från Övertorneås Matarengi. Den är från Kuivakangas (Rahtulanpäästä), och en gren från Rahtussläkt. Släktens stamfader anses vara birkarlen Hendrik Larsson Hettaa. I den nordväst-sockens handlingar står det att till Hettas hemman hörde Ounasjärvi och Vuontisjärvi med kringliggande områden, för vilka de betalat skatt åtminstone från 1553. Från det året börjar nordväst-socknens jordeböcker och handlingar föras. Den allra äldsta äganderättshandlingarna verkar ha tecknats om jaktmarker och fiskevatten.